Debattartikel - Folktandvården 80 år

Den 25 maj 1938 fattade riksdagen beslut att införa en offentlig tandvård under landstingens ansvar. Det är tack vare det beslutet, som togs då, som Sveriges befolkning troligen nu har världens bästa munhälsa. Under 80 år har Folktandvården i Sverige verkat för att förbättra alla människors munhälsa och lyckats mycket bra med det.

Folktandvården har, precis som de privata tandläkarna, högt förtroende bland allmänheten och vi är stolta över ansvaret vi har som en av Sveriges största hälsoaktörer. Tandhälsan är viktig för att hela kroppen ska må bra eftersom en dålig munhälsa kan leda till påverkan på allmänhälsan.

Men de senaste åren har trycket på Folktandvården ökat kraftigt. Redan idag råder det stor brist inom tandvården på tandvårdspersonal vilket medför en bristande tillgänglighet. Framöver finns det dessutom ett antal utmaningar. Det handlar framför allt om växande befolkning med en större andel barn och gamla, de grupper som har störst behov av hjälp med sina tänder.

Glädjande nog har äldre kvar sina egna tänder i större utsträckning än tidigare, men det leder också till fler besök och behandlingar. Hos den tredjedel av barnen som har sämst tänder har tandhälsan försämrats ytterligare det senaste decenniet. Detta kommer att ge stora rekryteringsbehov inom tandvården.

Den regionala skillnaden i tillgången på arbetskraft, med störst rekryteringsproblem i inlandet, framförallt de inre områdena i norra och mellersta Sverige, är också stor. Närheten till en tandläkarhögskola är en viktig faktor för hur lätt alternativt svårt det är att rekrytera tandläkare.

Den som i slutändan drabbas av bristen på tandvårdspersonal är den enskilda människan, som får en sämre tillgång till tandvård vilket påverkar tandhälsan negativt på sikt. För att möta dessa utmaningar och kunna fortsätta att upprätthålla en god tandhälsa ser vi fyra lösningar.

Fler utbildningsplatser. Med en växande befolkning måste kompetensförsörjningen inom tandvården säkras. För att säkra den lokala förankringen, vilket är viktigt vid rekrytering, utanför storstäderna bör regeringen därför verka för att utbildningsplatser skapas på fler orter i Sverige.

KUT. Antalet platser på den kompletterande utbildningen för tandläkare med examen från länder utanför EU/EES och Schweiz behöver utökas. Programmet vänder sig till de som behöver komplettera sin utbildning för att kunna söka svensk tandläkarlegitimation. KUT är för närvarande det snabbaste sättet att få ut utländska tandläkare i hela landet. Programmet ges nu i Göteborg, Malmö och Stockholm, men skulle även med fördel kunna bedrivas i exempelvis Umeå för att underlätta rekryteringen i den norra delen av Sverige.

Fullt finansierad utbildning. När det gäller tandhygienistutbildningen, som för närvarande är tvåårig men som framåt blir treårig, tvekar universitet och högskolor att bedriva den då den ekonomiska ersättningen är otillräcklig. Detta är ytterst olyckligt då bristen på tandhygienister är mycket stor. Vi menar att universitet och högskolor måste få incitament att utbilda tillräckligt många tandhygienister. Därför bör utbildningarna till fullo täckas ekonomiskt, även det tredje året, för att locka fler att bedriva utbildningen.

Sänkta språkkrav för tandvårdspersonal. För att i någon mån fylla personalbehovet har vi inom Folktandvården målmedvetet arbetat för att rekrytera fär¬diga tandläkare och tandhygienister från en rad europeiska länder, bland annat Polen och Portugal. Socialstyrelsen införde förra året krav på kunskapsnivå C1 där personen förväntas kunna producera komplexa texter och förstå alla idiomatiska uttryck. Det har lett till att det numera blir dyrare och tar längre tid att anställa personal med utländsk legitimation. För att personer med utbildning i andra länder snabbare ska kunna komma in i den svenska tandvården, borde de få arbeta i sitt yrke medan de är under utbildning till C1 och då vara under handledning på kliniken.

Det är med stolthet vi kan säga att vi under 80 år har arbetat med att förbättra befolkningens munhälsa. Vi är mycket motiverade för att fortsätta att göra det. Vi hoppas därför att Sveriges politiker fortsätter att ta det ansvaret, som deras företrädare tog för 80 år sedan, och ger såväl Folktandvården som andra aktörer rätt förutsättningar för att kunna fortsätta driva en jämlik tandvård i hela landet.

Bent Petersen, ordförande Sveriges Folktandvårdsförening, Tandvårds- och utvecklingschef Folktandvården Västra Götaland

Ann-Charlotte Sundelin, Tandvårdsdirektör Västra Götaland

Eva Ljung, VD Folktandvården Stockholm

Marika Qvist, VD Folktandvården Skåne

Birgitta Haglund, Tandvårdschef Folktandvården Värmland

Gunilla Swanholm, Tandvårdsdirektör Region Uppsala

Anna-Maria Stenlund Berggren, Tf tandvårdsdirektör Västerbottens läns landsting

Annri V Thimstrand, Tandvårdsdirektör Region Västernorrland

Gunnar Eriksson, tf Områdeschef tandvård Region Halland

Ann-Christine Bolle, VD Folktandvården Gävleborg

Kristin Gahnström Jonsson, Områdeschef Folktandvården Region Jämtland Härjedalen

Göran Stegersjö, Tandvårdsdirektör Folktandvården Region Örebro län

Lise-Lott Hinsegård Heiding, Tandvårdschef Folktandvården Kalmar län

AnnaCarin Dahlgren, Tandvårdsdirektör Folktandvården Östergötland

Annika Kahlmeter, Tandvårdschef Region Kronoberg

Peter Vrager, VD Folktandvården Sörmland

Tomas Josefsson, Divisionschef Folktandvården Region Norrbotten

Göran Gynther, Tandvårdschef Region Gotland

Karin Gunnars Hellgren, Tandvårdschef Folktandvården Dalarna

Agnetha Bartoll, Tandvårdsdirektör Region Jönköpingslän

Håkan Bergevi, Förvaltningschef Folktandvården Blekinge

Claes Stenlander, VD Folktandvården Västmanland